God nytt år...

..och god fortsättning på nya 2008.
Sista inlägget detta år 2007.
Var försiktig med fyrverkerierna!

Simma lugnt...

Med MacBook...

För några veckor sedan fick jag av en mycket snäll vän en önskad
MacBook (vit) i julklapp.
Det är den senaste modellen med 2.2 GHz core2duo cpu och 2 gb minne samt en hälsosamt 250 gb stor hårddisk. Leopard givetvis.
Eftersom jag sitter mycket vid mina datorer köpte jag även två andra nödvändiga ting: Tangenbordsskydd (iskin.com) och en fet extern hårddisk på 500 gb (timemachine).

Det var med spänd och ivrig förväntan jag packade upp den här vita tingesten. Inte nog med att det är min första bärbara dator utan också en helt ny plattform. En mac!
Jag som gått direkt från mina ljuvliga Amigadatorer till Windows pc. Kändes nästan som lite återgång till det historiska - men med en modern slutknorr.

Till min förvåning och förtjustning har precis allt fungerat över all rimlig förväntan. Jag hade nästan räknat med att köra huvudet i väggen rent kunskapsmässigt. Men någon vägg kom aldrig i min väg och alla mindre saker löste sig alltid. Ingen av dem berodde på varken operativsystem eller program i sig.
Som tur är hade jag läst på i förväg. Även laddat ned vettiga freeware och shareware program som rekommenderades.

Det här inlägget, den första som skrivs på mac, skrivs i ett demo av "Mars Edit". En alldeles utmärkt bloggeditor.

Så vad har jag då gjort i min nyfunna "familjemedlem"?

Jo en hel del har provats. Mycket extraprogram har installerats. Även en del spel.
Ett tjog nya widgets av både nöjes såväl som nyttokarraktär har förstås också installerats.
Tack vare VmWare Fusion kommer jag åt både windows XP och Linux Ubuntu.
Via en ny trådlös accesspunkt kan jag köra trådlöst nät var jag vill i hela lägenheten och till ännu mer förvåning fungerar det också helt utan problem - och med bra fart därtill.

Något jag inte förstår är alla klagomål på Leopard. Särskilt en del nya kosmetiska förändringar på t. ex översta menyraden (den är nu transparent) och den nya dock-raden. Även popup-menyerna är genomskinliga. Till skillnad från XP och Vista så fungerar all kosmetisk grannlåt utmärkt utan att dra ned prestandan ett. Medges, dockan kunde se snyggare ut men det är lätt åtgärdat med "Pimp my dock" och en hel bunt nya teman. Min dockrad ser nu ut som reflektiv mattsvart glas med en svagt vit-grå yttre rand. Mycket flott. Jag har också passat på att byta ut ikoner på mappar runt om i systemet. En sak som är lätt med gratisprogrammet "Lite Icon".

Systemresurserna räcker också till alldeles utmärkt. Processorn orkar utan problem med både OS, bakgrundsprogram samt Fusion när så behövs. Inga problem alls. Dessutom tack vare "Fan Controll" kan jag justera hastigheten på den inbyggda fläkten. Detta gör datorn svalare och sannolikt mer hållbar i längden. Priset är en aldrig så liten gnutta mer ljud ifrån fläkten. I praktiken knappt märkbart så längde det är under 2600 varv/minut. Men stor skillnad på invändiga temperaturen.

En stort bidragande orsak till att jag ville testa Mac var att jag inte kände för att ge mig ut mot windows vista. Windows XP fungerar utmärkt och kommer fortsätta vara mitt primära OS på den stationära maskinen. Men efter det vete sjutton ärligt talat.
Att då ge sig ut mot MacOS kändes som ett klokt beslut.

Underbara program som "Adium", "NewsFire", "YoJimbo", "VLC", "Opera", "Sleepless", "NetFixer", "Memoires", "LiquidCD", "The Unarchiver", "JetPhoto Studio", "Burn", "Mr.Clean", "Img2Icns", "grandperspective", "iCash", "Scrivener", "Websnapper" och
många, många fler (samt widgets & plugins till Safari och Quicktime) gör hela upplevelsen av Mac(OS) till en ren fröjd.

Timemachine fungerar som en dröm. Enkelt och smidigt. Bara koppla in den externa hårddisken och det sköter sig själv. Kunde inte vara bättre.

Batteritiden varierar. Främst beroende på om man har trådlöst nätverk påslaget eller inte. Utan nätverket får man ut mellan 30-60 minuter mer tid. Som bäst över 4 timmar lätt (när batteriet är ungt och välskött). Snittet ligger på ca 3 timmar med nätverk och bakgrundsprogram och flitigt användande.
På resen ned till göteborg i morgon skall jag titta på Harry Potter och jag räknar med att kunna se det och ha batteritid i reserv utan problem. Fast jag har ju bara 12 laddningscykler under huven än så länge :-)

Ärligt talat så är jag helt överväldigad av denna maskin. Den känns stabil och pålitilig och operativsystemet utstrålar en betydligt högre grad av tillförlitlighet än windows. Både utseende och funktion (som är integrerade med varandra) är avsevärt mer konsekventa och användarvänliga. Det känns helt enkelt "hemtrevligare". Det är numera
inga problem att spendera mycket mer tid i denna bärbara "mirakelmaskin" snarare än i den stationära (som dock fungerar utmärkt med en mycket snyggt "vistafierad" windows XP som operativsystem).

Med undantag för spel som kräver grafikkort och mer råstyrka skulle jag idag kunna gå över till Mac på heltid. Tack vare fantastiska saker som Fusion slipper jag jobbig migrering av personlig data och kan komma åt de få program och funktioner som jag ännu inte hittat ersättning för i MacOs miljö. Det bästa av bägge världarna med andra ord.

Med dessa ord (och jag får säkert anledning att återkomma i framtiden) avslutar jag
denna första redogörelse om min första Mac.

Om jag inte hinner skriva mer innan julafton så önskar jag alla läsare en riktigt god jul!

Snarkerier - BAD!

Genom erfarenhet vet jag nu att jag genuint
avskyr snarkande (samt ljudligt andandes) indivder
i samma rum som mig när jag försöker sova.
Det funkar helt enkelt inte för mig.
Klarar av tickande klockor (nätt och jämt) men
djup och väsande andning eller regelrätt snarkande
får mig helt nipprig. Går inte att sova överhuvudtaget.

Med andra ord: risk för snarkning betyder separata
sovrum! :-)

Ha! Som om jag skulle bo ihop med någon någonsin?!
That'll be the day! :-O

Tv-Serier...

Man vet att en tidigare bra tv-serie passerat sitt bäst
föredatum när:

1) Tidigare fasta skådisar som spelar viktiga karraktärer
plötsligt försvinner.

2) Manus tar ett direkt svanhopp och antalet flashback avsnitt
ökar lavinartat samt att både dialog och handling plötsligt
känns lika originell som en o-urtvättad returkontainer.

För sjukhusserier gäller detta speciellt. Dessa har
tillråga på allt oförmågan att veta när det är dags att
lägga sig ned och dö.
Jag har också undrat något om just sjukhusserier:
Hur kommer det sig, med allt döende och botande av
sjukdomar och åkommor, att det inte är nog med drama?
Jag menar alla sjukhusserier sjunker till sist ned till
ett evigt cirkulerande av sex och relationer.
Som om det inte fanns annat att göra på sjukhuset.

Efter några år så springer både läkare, sköterskor
samt patienter runt och pökar på allt som inte är
direkt fastspikat på väggen!

Men det kanske bara är jag....

I varje fall börjar Greys Anatomy efter 4 säsonger
tackla av rejält. Känslan från första säsongen
har numera slutat puttra och reducerats till något
högst mediokert och svagt sjudande. Enstaka
bubblor men tämligen långt i mellan dem tyvärr.