gjorts. I denna kom man fram till att så mycket som
25% av alla arbetslösa ljuger om att de sökt tjänster
som anvisats av AF.
På tv hade man förstås någon jeppe som uttryckte sin
indignation över hur hemskt det var att folk ljög
och det gavs indikationer på att man nu skulle
skärpa kontrollen av de arbetslösa.
Några små synpunkter i det här sammanhanget:
När man allt mer skär ned anslagen till AF och de
arbetslösa i allmänhet är det inte undra på att det
blir skevt. Nu för tiden kan det gå 1-2 handläggare
på 700-1000 sökande. Det är hart när omöjligt att
få personlig kontakt som betyder ett dyft.
Då saknas det resurser.
Men när man vill bevaka, kontrollera och allmänt
valla de får som är oss arbetslösa....ja då saknas det
varken vilja eller resurser. Säger en hel del om var
fokus ligger eller hur?
Det andra jag vill kommentera är själva undersökningen.
Önskar jag visste hur stor den var, vilket underlag
som fanns och hur måga man tillfrågade (samt var).
Visst det finns säkert fuskare. Det finns säkert dem som
vill komma undan. Men de är en minoritet. Även om
siffran var så hög som 25% - som i det här exemplet -
är det fortfarande 75% som INTE fuskar. Får dessa
någon uppmärksamhet? Inte då.
Nu tvivlar jag å det allra bestämdaste på att en
fjärdedel av alla arbetslösa i hela landet (jämt fördelat)
ljuger för arbetsförmedlingen. Det är i min bok totalt
skitsnack. Jag utmanar dig läsare: Bevisa mig felaktig!
Tills dess vidhåller jag min ståndpunkt.
Detta mediainlägg som visades igår var inget annat än
ännu ett (i raden) propagandainlägg för att ytterligare
svartmåla sveriges nya underklass och tjänstejon:
arbetslösa.
Till samma grupp hittar man förstås också människor
med någon form av sjukdom eller annat handikapp,
som gör dem mindre produktiva i vårt allt mer
ekonomiskt polariserade samhälle.
Skulle snart inte förvåna mig om polisen snart börjar
stoppa folk på gatan och bevisa att de har pengar på
fickan, annars blir de häktade för lösdriveri.
Man gjorde så förr nämligen. Vilket är passande
för det vi nu ser sker i samhället är en total kräftgång
tillbaka till det gamla "statarsamhället" i nystöpt
förpackning.
Du skall veta din plats och göra som du blir tillsagd.
Var produktiv och lydig medborgare så kanske vi låter
dig vara ifred. Annars är det fattighuset eller prygel
som gäller. Våga inte säga i mot!
Folk utan egendom gör sig inte besvär, de är bara
ett irritationsmoment och saknar betydelse eller värde.
Och man bävar och frågar sig över sveriges (och med den
västvärldens) självmordsstatistik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar