för samhället med sin a-kassa. Den finansieras ju till
största delen med skattemedel.
Normalt sett är det så att begreppet lön är en
dubbelriktad transaktion.
Jag gör något åt dig under en viss tid och får betalt för det.
När man har a-kassa är det förvisso mer enkelriktat.
Det enda motkravet är att jag skall söka jobb,
men praktiskt sett blir ingen prestation utförd för pengarna.
Men vilken är den egentliga belastningen. Den verkliga
kostnaden? Är den så hög som det talas om? Dessutom finns
det några val?
Premissen i vår värld är att vi lever i en kommersiell
existens av konsumtion och produktion. Det som driver den
maskinen är pengar, varor och tjänster.
Man har förstås alltid valet att inte hjälpa människor som
hamnar på ekonomiskt obestånd, utan jobb och inkomst.
I många fall kommer det leda till ekonomisk ruin eller
utarmning och samtliga fall minskade inkomster till staten i
form av mindre skatt, mindre konsumtion och högre
sjukvårdskostnader. Även brottslighet och dödsfall.
Så låt oss räkna lite.
Säg jag får 10.000 före skatt i a-kassa. Hur mycket av de
pengarna återgår till statskassan? Vilken är den verkliga
kostnaden för att hålla mig gående utan inkomst?
Först har vi skatt, som vi för enkelhetens skulle låter vara
30%. I praktiken är den förstås högre än så. Men lättare att
räkna på det här viset.
I varje fall går 3000 direkt tillbaka. 7000 kr kvar.
Av resterande pengarna räknar i varje fall jag med att
ca 5000 går till fasta och rörliga kostnader i mitt hushåll.
Av dessa pengar är en viss procent moms. Denna varierar men
vi säger att snittet är 20%.
Det betyder att inom 30 dagar har 4000 kr gått tillbaka
till staten direkt eller indirekt.
Ytterligare 4000 kr har gått till en kombination av privat
näringsliv och ev. kommunal verksamhet. Den senare summan
bidrar förstås till jobb och verksamhet i samhället och även
här blir en viss procent återbetald till staten i form av
skatter samt inköp av varor & tjänster (moms) osv.
Cirkeln fortsätter på det viset.
Kvar är då 2000 kr som går till sparande och oförutsedda
kostnader samt ren "lyx" konsumtion. Även här är det direkta
skatter i form av moms och indirekta skatter hos de
leverantrer som får mina pengar.
Det är inte alls orimligt att förmoda att av de ursprungliga
10.000 kronorna har 4000 kr återgått till staten inom 1-30
dagar. Ytterligare 1000-2000 kronor har därefter återgått
till staten men inom 31-365 dagar.
För enkelhetens skull kan man säga att MINST 50% återbördas
till samhället mer eller mindre omgående relativt sett.
Av resterande belopp utgår det sedan en mängd indirekta
positiva effekter som är mer svåra att mäta.
Den "verkliga" kostnaden är alltså inte mer än ca 5000 kr/mån.
Förmodligen mycket mindre om man skulle inkludera de
indirekta fördelarna. Möjligen så låg som 3000 kr/mån.
Med andra ord kan min och alla andras arbetslöshet omöjligen
vara en sådan fantastisk börda. Särskilt inte sedan de
flesta av oss faktiskt vill och kan ändra situationen om vi
får en rimlig chans och om samhället ser till att
förutsättningen finns.
Visst några missbrukar systemet. Men så är det ju alltid.
Det är priset som man måste vara villig att betala för ett
vettigt samhälle. De representerar inte alls flertalet,
vilket man gör bäst i att begripa.
Betänk också att EN girig direktör eller politiker kan kosta
10-1000 gånger mer pengar än EN fuskande "allmänhet".
Bedrivs det någon klappjakt på dessa individer? Knappast!
Alltså är mycket av argumentationen kring detta ren myt och
dribblande med nonsens. Alla tjänar på att hålla de
arbetslösa under armarna. Motsatsen kostar faktiskt mer även
om det på ytan och kortsiktigt kan VERKA mer lönsamt.
Men vad får man när politiker och ledare är inkompetenda
ja-sägare och endast bryr sig om sin egen situation och att
bli återvalda och inte stå för något konkret alls?
Dessutom, en person med 50-100.000 kr/mån kan omöjligen ha
en korrekt förståelse för hur den generella allmänheten
lever. En sådan person känner inte av de ekonomiska
konsekvenserna när t. ex a-kasse avgiften ökas med mer än
100%. Alla försök att påstå motsatsen blir då bara rent
trams.
Tänk om staten lade ner lika mycket energi och pengar på att
skapa nya arbetstillfällen som man gör på att jaga
"småfuskare" och arbetslösa. Tänk vad man skulle kunna
åstadkomma då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar