kommande 38:e år på den här jorden tänker jag gnälla om två
ting som irriterar mig mycket...
Det första som stör mig, kanske mer än mycket annat i det
här livet är:
Människor, främst män men även kvinnor, som ständigt
använder religion och i förlängningen abstraktionen GUD för
att göra allt möjligt skit mot andra människor.
"Det är guds vilja" - hur ofta har det inte sagts och i
SAMTLIGA fall varit totalt och fullständigt nonsens!?
Huruvida gud finns eller inte är irrelevant för ÄVEN OM
något som GUD skulle existera kan absolut ingen på denna
jord levande livsform ha den allara mest avlägsna, blekaste
aning om vad dess vilja skulle vara. Det vore som om en
bakterie skulle kunna filosofera och på något som helst vis
kunna påstå sig veta DIN vilja.
Därför presenterar jag nu, fem minuter in på måndagen,
sanning nummer 1:
Absolut ingen levande varelse på denna jord, människa eller
annan, i hela dess existens har den blekaste aning om vad en
eventuell gud vill eller inte vill. Därför blir ALLA dylika
påståenden i bästa fall rent självbedrägeri och i sämsta
fall total lögn, bedrägeri och villfarelse! Denna sanning
gäller oavsett om gud finns eller inte!
Den andra saken som stör mig är män som säger följande:
När en kvinna blir våldtagen beror det på att kvinnan har
ett delat ansvar för att ha utsatt mannen för en frestelse.
Visserligen har han begått ett brott för vilket han skall
dömas. MEN han kan inte bära hela ansvaret för trots
allt har hon gjort eller sagt något som på ett vis
eller annat utsatt honom för en frestelse. Utan denna
frestelse hade förstås inte brottet skett, oavsett om
han har dålig impulskontroll eller ej.
Med andra ord är kvinnan delvis själv orsak till att hon
blir våldtagen, nykter eller onykter. Därför gör domstolarna
rätt när de, som saken är idag i sverige, frikänner eller
delvis fördelar bördan till offret i stället för
gärningsmannen.
Jag vet inte vad det är med MÄN som hyser den här åsikten
och menar det. Allt jag kan tänka mig är att det måste ha
med intelligens att göra. Oförmågan att inte kunna "se" det
självklara. För tror ni att en man för en sekund skulle
acceptera att leva under de premisserna? Varför skulle
någon, kvinna eller man, ens behöva acceptera sådant? Med
det resonemanget måste man ju också föra över logiken på
andra typer av brott. Så om jag blir överfallen och
misshandlad behöver man inte döma brottslingarna alls eller
inte lika hårt. För jag måste ju på något vis frestat dem,
vilket förstås gör mig delvis ansvarig för deras handlingar.
Detta oavsett andra yttre omständigheter och huruvida jag
ens sa eller gjorde något alls, annat än att vara på fel plats
vid fel tidpunkt, som om DET vore olagligt eller omoraliskt.
Ibland begriper jag mig inte på vissa människors
tankeförmåga.
Det är inte så att jag själv är perfekt eller så - tro för
allt i världen inte det. Men då och då undrar
jag verkligen om vissa människor KAN tänka en rak klar tanke
utan att snubbla och bryta sin logiska nacke stup i ett.
Vad mera är:
tanken på att dylika människor finns i vårt rättsväsende,
jag menar varför inte där när de finns överallt annars,
gör mig mörkrädd.
Varför?
Jo därför att det gör mig medveten om att den mörka
medeltiden bara är en tvärsekund bort hela tiden. Det vi
kallar för civilisation är en bräcklig varelse och på blott
en sekund kan den bokstavligen upphöra att existera.
- I'AM DARKNESS, MY NAME IS KAOS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar