måndag, april 28, 2008

En sista film...

Idagarna såg jag äntligen den hyllade skräckisen
"Cloverfield", som jag läst så mycket bra om.
Glad i hågen började jag titta och...

...tja inte tog mitt hjärta några extra skutt 
direkt. Faktum är att med undantag för typ
tre små korta sekvenser upplevde i varje fall
jag filmen helt frånkopplad från all form av
närvaro. Kan inte direkt identifiera varför.
Kanske är det att den lider av akut
"Blair witch" syndrom. 
Den är nämligen filmad så att det skall se ut
som om det är en privatgjord filmning på 
helt amatörmässig nivå. 

Visst, i viss avseenden är det bra utfört. 
Som skräckis har den bitvis inslag som 
gör den unik. Men samtidigt känns skildringen
som ett amatörprojekt, vilket om det varit ett
sådant hade gjort mig mer imponerad. 
Men nu är detta mer proffsigt gjort än så och
ärligt talat, den är inte särskilt läskig alls. 
Jag fann mig spola igenom flera sekvenser för
att somliga scener bara drog ut i all oändlighet.

Flera gånger fann jag mig också blir rejält irriterad
över snubben som håller kameran större delen av
filmen. Tills han dör i en slags uppförstorad version
av den klassiska scenen från Jurassic Park: där T-rex
äter en snubbe som sitter i ett utedass. 
Då hurrade jag när det jobbiga puckot dog och kameran
filmade hans huvud som hamnade framför linsen. 
Kul värre!

En annan sak som filmen gör bra är att åskådliggöra en
känsla. Eller skall vi säga princip:
Ta vara på din tid. Gör det du vill göra för du vet
bokstavligen aldrig när "shit happens" och saker och 
ting går från bra till dåligt eller riktigt dåligt. 
Så passa på medans du kan!

Utöver detta är Cloverfield, vars namn är än mer 
förbryllande, en rejäl flopp i min bok. Jag är hjärtligt 
glad att min plånbok slapp lägga ut kostnad för 
biobiljetten.

Bara som en parantes. Dialogen i filmen är tämligen
enformig. Särskilt så fort monstret börjar visa sig.
Det är en himmla massa "Oh my god" skrik och annat.
En synnerligen intressant inblick in i filmskaparens
uppfattning av amerikanskt masskollektiv. 
Lägg även märke till att monstrets "löss", som av allt
att döma verkar vara ett värre problem än mamma 
monster, låter som små kalle anka figurer. 
Njaaaa..... 

Inga kommentarer: