IP = B.S

Jag har för mig att det var författaren William Gibson i sin bok
Neuromancer som myntade begreppet:
"Information wants to be free" (information vill vara fri).

Detta innebär inte nödvändigtvis 'gratis' även om det
är att föredra. Nej snarare är det en hänsyftning till att
information inte låter sig fjättras, bindas eller låsas in.
Förr eller senare hittar "den" en väg ut och bort till alla.

I och med Internets uppkomst har nog aldrig detta varit mer
sant.
Tyvärr har många använt just detta uttryck som ett tecken
på dumhet och naivitet. Att använda det som argument har
setts som ett tecken på okunskap.

Men verkligheten är snarare precis tvärt om. Tänk efter!

Att jag tar upp det här just nu beror på att jag av en
tillfällighet snubblade över en sak (som så ofta).
Det verkar som om Creative (tillverkare av ljudkort m.m) har
hamnat i rejält blåsväder pga. en taktisk miss.
Länge har Creative varit känt pga. bra ljudkort men taskig
kundvård.
Sedan Windows Vistas introduktion så saboterade man sina
egna drivrutiner för att därigenom skapa en bättre marknad
för ett nytt kort, som givetvis skulle vara helt kompatibelt med
Vista.
Men användare önskar inte köpa nytt hela tiden.
Särskilt en användare som då tog sig friheten att göra nya drivrutiner
för flertalet av de "äldre" Creative korten.
Något som förstås företaget själv inte tyckte om alls.

Rubriken för det här inlägget syftar på "Intellektuell Egendom"
eller I.P som det allmänt kallas för i företagskretsar.
Det spetsas till ännu mer sedan introduktionen av mjukvarupatent.
Men i princip är I.P ett sätt att patentera tankar och ideer.
Att konkret äga något som inte existerar fysiskt alls som som kan
uppstå precis var som helst.
Det säger sig självt att ett sådant beteende inte enbart är
löjeväckande utan även helt omöjligt att upprätthålla.
Dels därför att det omöjligt går att äga något man inte haft från början.
Dels därför att "information vill vara fri" och inte låter sig fjättras.
Men girithet låter sig inte övertygas lika lätt och man försöker lika fullt
äga något som i slutänden inte kan lyckas men under tiden kan göra
oräknelig skada för den kreativa processen.

Det är dags att företag och samhällen inser att de sitter fast i
araiska tankefällor och bör börja omforma sig själva, innan det
görs åt dem, mot deras vilja.
Man biter inte den hand som föder och i slutänden bestämms
företagens vara eller icke vara av deras kunder; konsumenterna.
Tro mig, du vill inte som företagare göra dina kunder till tänkbara
fiender. Inte ens tillfälligt. Det kan vara det sista ett företag gör på
vägen till undergång.

Lagar är när allt kommer i kring inget annat än bestämmelse som
det stora allmäna kommit överens om skall gälla. Om det finns
konsensus så har det betydelse, annars inte.

Om jag installerar ett program möts jag av två totalt idiotiska saker.
Först står man ofta inför ett s.k krympplast avtal, om det är ett
program köpt med kartong. Bryter man plasten runt kartonen så har
man godkänt villkoren. Totalt nonsen. Betyder inte ett dugg!
Sen får man EULA texten slängd i ansiktet vid installationen.
Klickar man YES eller OK så godkänner man den.
Där står alla möjliga nonsenssaker som inte har någon som
helst betydelse. De skulle lika gärna kunna skriva "bla,bla,bla,bla"
i fjorton sidor. Mer vikt har det inte.
Varför?
Av den enkla anledningen att ett klick på en knapp i en dialogruta
inte bär den vikt som en signatur på ett kontrakt gör.
Faktum är att ett klick på med en musknapp inte betyder ett
endaste dugg. Detta är inget annat än legalt delirium.
En dimma av tanke-nonsens som går bortom allt vett och sans.
Det är obegripligt hur företag försöker fäster någon som helst
vikt vid dessa två ting.
De måste ju lida av fullständigt mentalt sammanbrott?
Det finns nämligen inte en chans i universum att jag som
privatperson kommer fästa någon som helst betydelse
vid bladder av det slaget. Därmed är det bara slöseri med ord,
luft, papper och digitala ettor och nollor. Inbillar man sig något
annat borde man söka psykhjälp å det snaraste!

Jag hävdar rätt och slätt att "Intellektuell Egendom" tillika
mjukvarupatent (samt alla dess variationer och avarter) är
ren inbillning. Det existerar inte och har inget konsensus hos
den stora allmänheten. Därmed är den legala aspekten man
försöker hänvisa till totalt obetydlig och ej tillräknelig.
Dom som blir dömda för brott mot något av ovanstående
blir helt godtyckligt satta i fängelse (eller betalar skadestånd)
för fritt fantiserande och totalt nonsens. Inget annat än
ren skär utpressning baserat på inbillning.

Alla försök att förstärka sådana saker i vårt sammhälle är
inget annat än psykologiskt och ekonomiskt förtryck tillika
övergrepp.
Information vill vara FRI - Face it or loose it!

Läs mer om hela creative grejen:

Här
Här och
Här