Inte själva frånvaron av jobb. Nej för mig handlar
det mer om den ekonomiska osäkerheten.
DET är ett extremt "stressande" moment för mig.
Jag misstänker att den biologiska effekten är något
i still med: för varje år jag är arbetslös och beroende
av min inkomst från a-kassa eller liknande, förlorar
jag ytterligare ett år i slutlig livslängd.
På sista tiden har jag inte varit så aktiv eller effektiv
som jag borde. Faktum är att sedan i Januari har
min grad av aktivitet varit usel. Nästan uteslutande
pga. att jag är enormt less på allt och allt,
något som till sist tagit ut sin rätt mentalt.
Man sover mycket sämre och hamnar till sist i ett slags
moment 22 situation.
En kompis pikade mig helt nyligen för just bristen
på aktivitet. Min kroniska ovilja mot att flytta.
Inte för att han har fel i sak. Men som alltid med folk som
sitter i glashus, så kastas det lite väl mycket sten ;-)
Lokalt så öppnade det en ny butik: Elvaruhuset.
Hade ingen aning. Inte heller att de sökte 13 personer.
Kanske beror min ovetskap på mitt tydliga
oengagemang det senaste kvartalet. Eller så har
rektryteringen skett bakom kulisserna. Vad vet jag.
Oavsett vilket. 1400 sökte dessa tjänster.
Det är strax under 10% av de sökande som fick jobbet.
Det är klart, de som faktiskt fick jobbet trodde nog inte
heller att de hade en chans. Men ärligt talat, det är ju
enormt ineffektivt. Och eftersom de flesta tjänster
är mindre i omfång än så, blir ofta oddsen avsevärt
lägre. Mestadels handlar det om ett sanslöst lotteri
där en förkrossande majoritet av insatsen är ett
gigantiskt slöseri med tid och resurser.
Bemanningsföretagen är ju inte mycket hjälp heller.
Dessa påstår att de har personalbrist. Att de inte har
folk nog för att hyra ut. Förstår verkligen inte hur det
ens avlägset kan vara en möjlighet.
I denna bransch är ju den interna ineffektiviteten rent
kronisk. Alla har de olika webbsystem, databaser och
matchningssystem. Ingen standard alls.
De arbetssökande tvingas fylla i samma uppgifter
sjuttioelva gånger om och om igen, vilket gör varje
uppdatering av ens C.V till en logistisk mardröm.
Men sen visar det sig att matchningen som görs är
rent nonsens. Eller i varje fall (bästa scenario) starkt
bristfällig.
Härom dagen fick jag t. ex en matchning utskickad av
ett bemanningsföretag. Via en sådan där automatisk
funktion som de flesta har. Men det enda kriterium som
hade matchats var ordet "inköpare".
Kravet på norsktalande hade helt ignorerats.
Våldsamt ineffektivt.
Arbetsförmedlingen är inte ett dugg bättre. För några
månader sedan fick jag en anmodan om att söka en
tjänst lokalt. En sådan där man inte kan vägra.
Men det faktum att körkort var ett krav hade man
helt ignorerat. Visst jag sökte tjänsten pga. tvånget
men inte tusan kommer det leda någon stanns.
Eller hur?!
Vid det här laget kommer kören av politiskt korrekta
och sjunger om "utbildning".
Den dörren är inte stängd än så länge. Har till och med
ett giltigt högskoleprov fortfarande. Fast inte så länge
till tyvärr.
Men problemet med detta är flerfaldigt - för mig.
Dels passar jag inte psykologiskt in i den mall man
förmodas ha. Är måttligt intresserad av specialisering.
Är en kraftigt uttalad "generallist".
Sen är det en fråga om vad man faktiskt kommer in på.
Vilket leder till att jag inte hittat något som direkt
intresserar mig starkt nog för att spendera 100-tusentals
kronor med livslång skuld på. Intresset är viktigt.
Inte bara för viljan att spendera alla dessa pengar utan
även för att ha en chans att faktiskt utgå med en examen.
Men sedan skall man ju också ha en rimlig chans att få
ett jobb efteråt. Inte bara återgå till mer arbetslöshet
men då med en avsevärd skuld i bagaget.
Slutsatsen vad gäller utbildning är alltså: till vad och
nja...
Så till alla er som antyder saker om handling för att
få förändring:
Se om era egna hus först och främst. Sen beakta att
kanske är saker och ting inte fullt så enkla som ni
inbillar er. Universala svar är för idioter, eller i varje
fall i de flesta fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar