Läs det här...

Ett mycket läsvärt inlägg från en bloggare jag följer
regelbundet.
http://swartz.typepad.com/texplorer/2007/05/proffsen_mot_am.html

Puckade sverige...

Jag börjar faktiskt misstänka att sverige håller på att bli
ett byråkratiskt och legalt "analhål" där allt handlar om
småsaker och omvänd skyldighet. Svindlar man bort miljoner
eller våldtar kvinnor blir man friad eller smått löjliga
påföljder. Men lite vatten i ansiktet på fel person och du
blir dragen inför domstol.
Är det någon som INTE begriper hur bakvänt detta är? Är det
någon som har någon slags humor i detta land?
http://www.aftonbladet.se/vss/rss/story/0,2789,1080843,00.html

Ärlighet straffar sig alltid...

Så det är nu praxis att polisanmäla människor som faktiskt
är ärliga och INTE fuskar med bidrag?
Inte undra på att sverige går åt skogen!
http://www.aftonbladet.se/vss/rss/story/0,2789,1080972,00.html

Framtidens datorer - Del 1

Vad jag vill se i framtida operativsystem; nästa generation
av datorer:

1)
En permanent skilsmässa mellan den vanliga hemdatorn och
stora speltitlar. Varför? Jo därför att även om spelen
hjälpte igång hela processen med datorer i hemmen så har den
delen av underhållningsindustrin nu blivit en belastning för
datorer i allmänhet.
Varför?
Jo därför att de i allt högre grad piskar upp behovet av
överdrivna uppgraderingar av grafik, cpu och minne och
skapar ett uppblåst uppgraderingstempo som gör mer skada än
nytta utan att tillföra något egentligt vettigt.
Datorerna åldras fortare än de behöver, slösar mer energi än
nödvändigt och låter mer än nödvändigt.
Större spel gör sig bättre på separata plattformar där man
ändå inte behöver bry sig om operativsystem och liknande.

2)
Ett grafiskt API som helt och uteslutande bygger på
vektorbaserad grafik. Varför?
Jo därför att det en gång för alla gör oss av med behovet
att ha en massa grafikresurser liggande på hårddisk samt kan
göra varje enskild komponent anpassningsbar till
utseendeteman: Skinnbarhet. Det är den ultimata
framtidssäkringen för ett grafiskt gränssnitt, där alla
element RÄKNAS ut snarare än visas från fysiska filer. De
som vill köra "flatland" med ikoner och fönster gör det, de
som vill ha mer flasight 3D gör det. Alla nöjda. Mer
flexibilitet helt enkelt.

3)
Extremt mer nyttjande och stöd både i hårdvara och mjukvar
för viritualisering typ det Altiris och Parallells gör.
Helst skulle man kunna köra varje program eller programgrupp
i helt egna lager. Tänk att kunna "låsa in" all extern
nätverkstrafik i ett eget lager som aldrig kunde påverka
varken kärnfiler eller tillbehörsfiler över huvud taget. Det
vore slutet på en enorm mängd säkerhetsluckor och normala
nätverksvirus såsom vi känner dem idag. Sluta fokusera på
hoten och titta mer på att skydda det som är känt så blir
det både enklare utveckling och säkrare för alla.

4)
Extremt högre grad av flexibilitet och modulärisering av
både operativsystem och applikationer.
Tvinga fram en standard där man i princip inte distribuerar
mer än kärnddelarna till slutanvändaren. Så få filer som
möjligt. Många program skall kunna köras helt utan att ens
behöva installeras.
Man får köpa och aktivera moduler på behovsbasis. Sluta helt
med att inkludera regelrätta applikationer i OS utan låt
dessa tas ned efter behov (som i Linux men betydligt
enklare) i stället. Förenkla och effektivisera
beroendefiler, helt uteslut dem helt om möjligt. Vill du ha
en ordbehandlare skall du enbart behöva ta hem EN fil.
Stjälp över en del av "rutinprogrammen" på nätbruk i stället
för lokala applikationer. En hel del av dem behöver helt
enkelt inte finnas lokalt alls.
Bättre kodning. Mer optimering. Få mer gjort med existerande
hårdvara i stället för att hela tiden försöka kåta upp
användaren att uppgradera bara för att det kostar mer att
göra det rätt från början.
Gör applikationerna mindre och bättre i stället.
Då tjänas den kostnaden in lätt och priserna kan hållas rimliga.
I stället för typ 10.000 kr för ett grafikprogram som
innehåller 95% mer funktioner än en genomsnittlig användare
har behov av.
Dinosaurier som Word (bara för att nämna ETT exempel) måste
helt enkelt låtas dö ut till förmån för effektivare mjukvara,
det är en naturlig utveckling. En slags IT-evolution.

5)
Objektifiering av datafiler samt en smartare
organisationsstruktur för att hålla reda på sina personliga
filer, oavsett slag.
Bort med behov av mappar och undermappar och liknande. Det
är lika uråldrigt som dagens OS och måste helt enkelt BORT!
Inte bara hittar man enklare, det blir också effektivare,
utan även snabbare och säkrare.

6)
Inget skit som DRM eller dess efterträdare, oavsett namn.
Faktum är att information vill vara fri och sköter man det
snyggt går det även att tjäna pengar på det. Inse faktum och
anpassa er alla företag! Anpassa eller dö ut!!

Linux VS Windows...

I tre inlägg har jag nu beskrivit hur jag har provat tre
idag framstående Linux distributioner.
För tio år sedan när jag testade "RedHat Linux" så blev
slutresultatet bedrövligt.
Med nedan betyg hade jag jämförelsevis gett Redhat 30%.

Allmänt
-------
PCLinuxOS - 85% (skulle jag välja blir det denna!)
Ubuntu - 80%
Kubuntu - 75%

Det är väldigt glädjande att utveckligen på Linuxsidan har
gått framåt, även om det är långsamt. För lite och under för
lång tid om jag skall vara ärlig.
Det behövs alternativ till Windows. Men frågan är om Linux
verkligen är just det: ett alternativ?

Även om jag personligen har haft mina duster med windows, i
alla sina olika inkarnationer, måste jag tillstå att
alltsedan windows 2000 har saker och ting blivit ofantligt
mycket bättre.
I och med windows XP har majoriteten av de tidigare
struligheterna upphört. Det samma har jag även märkt hos
vänner och bekanta runt omkring mig.
I jämförlese med linuxbetygen här uppe hade nog windows XP
fått något i stil med 95%. Varför?

Installationen är näst intill obekymmersam. Den funkar helt
enkelt 9 gånger av 10 och man behöver sällan gissa vad man
skall göra. Den är sedan slutförd på ca 40-60 minuter
beroende på dator.
Grundinstallationen är inte usel och ser helt ok ut. Man kan
ändra mycket, om man kan, men måste inte. 99% av all
hårdvara hittas och resten är det oftast inga problem att
hitta drivrutiner till.
Med ytterligare finslipning är det egentligen inga problem
att få windows 2000-XP att bli mer eller mindre perfekta i
nästan alla avseenden, så långt det är görbart i varje fall.

Nu erkänner jag öppet här att självklart kan jag windows
bättre än linux, eftersom jag haft det längre.
Jag har alla mina program i windows. Givetvis skulle det GÅ
att hitta motsvarande i Linux. I vissa fall, beroende på GUI
kanske till och med samma program.

Men vill jag? Är jag intresserad av att än en gång migrera
alla mina datafiler till nya program. Att helt rota upp min
standard och tvingas bygga upp en helt ny programbas?
Erbjuder Linux på alla nivåer ett alternativ? Svaret är rätt
enkelt: nej det gör det inte.
Linux har på senare år börjat nagga i kanten på windows
dominans. De har börjat komma nära att kunna säga sig vara
ett verkligt alternativ. För kontor, arbesstationer och
vanligt enkla internetdatorer med lite e-post så är detta
redan verklighet. Då ÄR linux helt klart ett vettigt
alternativ som jag skulle rekommendera.

Men för att få en flexibel multimedidator gjord både för
nytta och nöje idag...ja då måste man ha windows. Linux
duger inte. OSX för Mac duger inte heller.

Men Mac'en har ett övertag Linux inte har: programmet
"Parallells", som faktiskt gör att man kan ha bägge
världarna i EN maskin och både ha kakan och äta den
samtidigt. Jämfört med det står sig "vanliga" linux tämligen
slätt. Dock är priset rent pengamässigt avsevärt högre än en
"vanlig" windowsburk.

Ändå anser jag att det är bra att linux finns och utvecklas.
Företag som Microsoft och Apple måste veta om och inse att
tar de sig för stora friheter (typ med DRM, buggar etc) så
har folk ett alternativ som DUGER, och blir det jävligt nog
så räcker "duger" alldeles utmärkt.
Under svåra tider tenderar man att justera sina preferenser
nedåt.

Men allra helst skulle jag se att hela datorvärlden gick i
genom samma slags förändring som när Commodores Vic-64 eller
Amiga kom till världen.
Något nytt som totalt stjälper etablerad teknik på ända och
erbjuder något helt anorlunda och bättre än någon kunnat ana
fram till dess.
DET är min önskedröm inför framtiden!

Linux del 3 - Sammanfattning...

Under några veckors tid har jag fått tillfälle att testa tre
olika Linux distributioner:
Ubuntu (gnome)
Kubuntu (KDE)
PCLinuxOS 2007 (KDE, gnome)

Mina intryck är mycket blandade. Det finns känslor som
överraskning, besvikelse och nyfikenhet med i mixen.

Det har blivit dags för en sammanställning av alla intryck.
Inte en lätt uppgift men ändå görbar. Skalan är 0-100%
Här är de alltså:

Live CD
-------
Ubuntu & Kubuntu - 95%
PCLinuxOS - 100% (snabbare start)

Installation
------------
Ubuntu & Kubuntu - 90% (nästan perfekt)
PCLinuxOS - 75% (lite för krångligt)

Hårdvara
--------
PCLinuxOS - 95% (hittade i stort sett allt)
Ubuntu - 90% (hittade allt utom ljudet)
Kubuntu - 85% (hittade allt utom ljud & skrivare)

Inställningar
-------------
Ubuntu - 95%
Kubuntu - 85%
PCLinuxOS - 80% (svenska saknades överallt)

GUI
---
PCLinuxOS - 99% (klart snyggast!)
Ubuntu - 90%
Kubuntu - 95%

Programpaket
------------
Ubuntu - 80%
Kubuntu - 70%
PCLinuxOS - 65%

Support
-------
Ubuntu & Kubuntu - 80%
PCLinuxOS - 70%

Allmänt
-------
PCLinuxOS - 85% (skulle jag välja blir det denna!)
Ubuntu - 80%
Kubuntu - 75%

Linux del 2 - PCLimuxOS 2007...

Under några veckors tid har jag fått tillfälle att testa tre
olika Linux distributioner:
Ubuntu (gnome)
Kubuntu (KDE)
PCLinuxOS 2007 (KDE, gnome)

Mina intryck är mycket blandade. Det finns känslor som
överraskning, besvikelse och nyfikenhet med i mixen.

Efter några veckor med Ubuntu och Kubuntu så var det till
sist dags för uppstickaren "PCLinuxOS 2007".
Den senare har inte alls lika bra "kundsupport" som de andra
två. Finns inte de paket du behöver så får du i princip
skapa dem själv. MEN....

Installationen är klart mer förvirrande i den här
distributionen. Tog mig flertalet försök och läsning av
hjälpfiler innan jag fick det hela att fungera. Detta trots
att den är helt grafisk.
Det är förstås inte bra alls.
En genomsnittlig användare vet ju inte ett skit om sådana här
saker och skall förstås inte behöva veta heller.

PCLinuxOS delade också in det lediga utrymmet i tre
partitioner. Mer som "förr" med andra ord. En swappartition,
en för OS och en för dina egna filer (home).
Installationen var något snabbare än de övriga två. Det tog
kanske en halvtimme eller så innan allt var klart. Även här
fick man svara på lite frågor om språk och tangentbord samt
användarnamn och lösenord etc.
Därimot var installationsmiljön snyggare än de andra två.
Inte med mycket men ändå nog för att man skulle märka det.

Väl installerad och inloggad fann jag till min förvåning att
mitt tidigare ljudproblem pga. utebliven hårdvarumixer i ett
uSB-ljudkort inte fanns längre. Den här distron hade alltså
löst problemet på något vis. Faktum är att den hittade
precis all hårdvara. Dock hade Ubuntu min skrivare (canon
i850) men KDE hade problem och därför fick man i stället ta
en snarlik modell. Men utskrift fick man ändå till sist.

Med andra ord så fungerade ALL hårdvara här. Klart pluss i
kanten!
Men trots att man kunde ställa in svenskt tangentbord och
svensk tid så fanns inte svenskt språk med som standard, men
väl danskt. Kändes klantigt. Svenska fick man istället ladda
hem extra.
De andra två hade inga problem alls med detta så det kändes
som ett futtigt problem de gott hade kunnat löst bättre.

Men väl inställt korrekt, några nya bakgrunder och teman
nedladdade och grafikkortet installerat (efter en justering
av pakethanteraren, som ej behövdes i Ubuntu eller Kubuntu)
så kändes PCLinuxOS riktigt fräscht och piggt.

Bortsett från ovanstående upplevdes KDE i den här distron
som bättre inställt. Man fick rätt mycket gjort åt sig och
resten erbjöd inga problem att ställa in på egen hand.
Mina windows partitioner kom jag åt snyggt och prydligt.

Det var även här gott om program att välja bland. Ingen
skillnad där alltså. Man kunde precis som i de andra två
hitta både Open Office, Firefox och Thunderbird samt många
andra. Dock saknades svenska språket i dem också.

Med KDE i beräkningen kändes PCLinuxOS klart bättre än
Kubuntu, jämförelsevis.
Men med undantag för klart bättre förmåga att få hårdvaran
att fungera, är Ubuntu bättre inställt och har bättre
support och fler programpaket att välja bland.

Linux del 1 - Ubuntu och Kubuntu...

Under några veckors tid har jag fått tillfälle att testa tre
olika Linux distributioner:
Ubuntu (gnome)
Kubuntu (KDE)
PCLinuxOS 2007 (KDE, gnome)

Mina intryck är mycket blandade. Det finns känslor som
överraskning, besvikelse och nyfikenhet med i mixen.

Först tog jag hem var och en av dem som levande CD skivor
och körde dem därifrån. Som sådana startade de alla helt
utmärkt. Just som "LiveCD" är alla tre utmärkta om man
hamnar i ett problem någon gång och behöver en extra utväg.
PCLinuxOS var dock den som kom igång fortast och hade
snyggast uppstart rent grafiskt.

När jag sedan använt och utvärderat dem på CD nivå så
avdelade jag ett tomt utrymme på en av mina hårddiskar och
satte igång med att var för sig installera dem. För att
kunna testa dem som riktiga OS och se hur de kändes att
använda under längre tid än några timmar från en CD.

Ubuntu och Kubuntu är ju från samma skapare och är därför
nästan samma sak. Egentligen är det bara GUI som skiljer dem
åt. Ändå är de väldigt olika.
Bägge installerade på ungefär samma sätt och på samma tid.
Runt 45 minuter. De delade in tomt utrymme i två olika
partitioner; en swap och en för OS.
De hittade samma hårdvaror och genererade båda två en fullt
fungerande dator i slutänden. Men ändå fanns där skillnader.

Kubuntu med KDE som GUI är helt klart snyggare än Ubuntu.
KDE utgår mer ifrån att användaren får göra majoriteten av
alla inställningar själv. I vissa avseenden blir man helt
lämnad vind för våg. Även om grunden fungerar utmärkt så
finns det ändå aspekter som kan vara nog så förvirrande om
man ej är en Linuxguru. Personligen fick jag t.ex aldrig
mina existerande windowspartitioner att fungera. Spelade
ingen roll hur jag än bar mig åt.
Så Kubuntu upplevde i varje fall jag som flashigare, mer
modernt men också betydligt mer oförlåtande. Endast ett
minimum av gratis och automatiska inställningar.

Som GUI kändes Gnome i Ubuntu mer jordnära och det bjöd
betydligt mer på sig själv och nästan allt var gjort åt
dig när väl man kom in.
Ändå kunde man för det mesta justera det man ville ändra på.
Miljön kändes också mindre "plottrig" och betydligt mer
spartansk eller renare om man så vill :-)

Jag hittade också fler av mina program under Gnome än KDE.
Mitt IM program Psi t.ex gick inte att finna alls under KDE.
Därför upplevde i varje fall jag Ubuntu som ett bättre OS.
Man fick pula lite med teman och bakgrunder men till sist
hade jag fått ett Ubuntu som såg nog så flashigt ut som sin
kusin.
Men bägge hade problem med mitt USB ljudkort från Terratec,
som uppenbarligen ej har en egen hårdvarumixer. Endast en
ljudkälla åt gången kunde spelas upp. Ett problem som jag
aldrig klarade av att lösa.
Sådant är förstås helt oförlåtligt.
Men i ärlighetens namn var det också den enda hårdvarans
som strulade, vilket är en stor överraskning jämfört med
mitt förra möte med Linux för ca 10 år sedan.
Detta slutade i totalt haveri och då var det distron
RedHat som provades.

Tillägg...

Kom på i efterhand på att jag kanske skulle nämna att
jag än idag har kvar ALLA mina fysiska Amiga
datorer. Dock använder jag dem inte pga. kritisk
platsbrist på skrivbordet.
MEN jag använder Amiga Forever som via
emulatorn WinUAE ger tillgång till alla varianter av
Amigadatorer som virituella maskiner under Windows.
Fördelarna är flera men framförallt att man sparar
fysisk plats, är snabbare och snyggare än sina
ursprungliga motsvarigheter, då de har tillgång till
bättre grafikupplösningar än originalen någonsin haft.

Lägger man därtill det alldeles utmärkta paketet
AmiKIT ja då får man en hårddiskbaserad Amigadator
som man aldrig upplevt förrut, nästan i klass med
moderna burkar faktiskt.
Så ja, jag använder fortfarande "mina" Amiga datorer än
idag. Faktum är att jag har migrerat 90% av mina program,
spel och datafiler från min A1200 dator.
Allt det har nu ett hem i min nya virituella Amiga på PC datorn.
En dator i en datorn så att säga.
Hur coolt och nerdigt är´inte det? :-) - Sann entusiasm!

Amiga Nostalgi...

Idag blir det lite nostalgi.
Följande text skrev jag 1998, då jag var en
välv så garvad Amiga Fan (en dator för er som ej var med
eller intresserade).
Roligt att se hur man uttryckte sig på den tiden :-)

Det kanske skall tilläggas att spelet
"Defender of the Crown", som alltså var DEN
inledande titeln på en lång räcka spel, numera finns
att hitta på webben.

======================================
Stenungsund Mitt bidrag till uppropet/Amigan
1997-12-28

God fortsättning 1998 på er alla!

Mitt namn är Peter och i datorsammanhang
är jag mest känd som 'Proteus'.
I fysiska år räknat är jag 27 år gammal.
Somliga människor skulle påstå att jag är ett datorfreak.
Detta är säkerligen inte helt missvisande i vissa sammanhang.
Amigaentusiast är det ord som bättre passar i min egen mening.

Som svar på uppropet i AmigaInfo's hemsida kommer här en
redogörelse över hur jag har bidragit till Amigans fortlevnad
och förhoppningsvis framtid.
Allt sett ur ett lokalt personligt perspektiv givetvis. :=)

Det hela började medan mitt sista år i gymnasiets tråriga
ekonomikurs pågick. Under dessa tre år var hela min tillvaro
inhyst hos en annan familj. Ett rum hyrdes; inackordering kallas
det visst.
I den vevan kom en sedan länge god vän på beskök.
Han hade med sig en nyinköpt dator från Tyskland.
Det hör till historiens bakgrund att vi två sedan flera år hade
spenderat tid tillsammans med en Vic 64:a flera sommrar i rad.
På denna hade vi experimenterat med spel, basic och rent allmänt
trevat oss fram i datorvärldens mysterier. Facinerade var nog det
minsta vi kunde kalla oss.
En natt satt vi visst uppe 52 timmar i sträck.
Under den tiden inleddes det som senare kom att förvandlas till en
livsstil snarare än ett hobby intresse.

Denna nya maskin var något ingen av oss hade hört talas om
i särskilt många ordalag.
Visserligen plöjde vi båda igenom diverse datortidningar
på den tiden. Därav den numera nedlaggda Datormagazine.

Henrik, som min vän heter, hade dock fått upp ögonen för
en ny färsk liten persondator som visst skulle slå det mesta.
Inklusive hans vid det här laget nästan husdjursbetonade
Vic 64:a. Själv hade jag ingen dator ännu.
Pengar och tid lade ständigt hinder i vägen.
Min vän Henrik stod för hårdvaran medan en annan öste
upp information och kunskap ur tidnignar och böcker i
långa rader.
Tillsammans uppfyllde vi våra datordrömmar tillbrädden.
Kulmen kom denna dag när vår första erfarenhet av
Amigan förvandlades till ett faktum.

Ännu i dag, trots ett mycket fragmenterat minne,
lever minnesbilderna kvar. Hur vi packade upp denna
nya maskin som fortfarande låg i sin kartong.
Helt färsk och nästan varm skulle man kunna sagt om det
hade varit en limpa bröd.
Nu var det emellertid något som i många fall till och
med kom att få företräde över mat somliga dagar.

Maskinen var större än 64:an och gul-vit till färgen.
Vissa liknelser drogs med nya 64:an samt 128:an,
som vi helt hoppat över i väntan på något bättre.
Det mest slående var nog ändå utformningen.
En nästan platt tunn plast-låda där själva dator och
tangentbord var helt integrerade.
På sidan kunde man hitta en 3.5 tums diskettstation.
Även den helt inbakad i skalet. Enkelt, rent och stiligt.
Om en dator någonsin haft ett 'sexig' utseende så var
det helt klart den gamla Amiga 500.

Vi var då så oinformerade att vi inte ens visste att
denna nya främmande dator var en nyare model
kommen ur föregångaren Amiga 1000. Inte för att
detta hade någon betydelse i och för sig.

Det visade sig sedan att denna Amiga hade fler mycket
snitsiga lösningar i rockärmen.
En var att man inte behövde någon monitor alls.
Vilket givetvis minskade kostnaderna betydligt då man
skulle köpa datorn. Allt som behövde göras var att via en
liten dosa som skulle sättas baktill datorn dra en vanlig
antennsladd till den vanliga tv:n. Voila! En fullständig dator
vilken kunde ge användaren en hela 512 kb minne samt
inbyggd diskstation och stereoljud. För att inte tala om alla
4096 färger på skärmen samtidigt.
Helt otroligt...

Spelfronten såg ljusare ut än någonsin tidigare.
För det skall erkännas att spel var det som hägrade i
horisonten. Inte tu tal om annat.
Underhållning är vad som knuffat oss amigaentusiaster framåt.
På underhållningens flyktiga vingar pumpade vi oss själva
fulla med erfarenhet och kunskap. Spelen fungerade som
lockbeten såväl som motivation. Ingen av oss tänkte nog
ens på hur mycket vi lärde oss under de där första åren tack
vare spelen.

AmigaDos 1.2 må ha haft sina buggar och begränsningar
men under de första åren var det helt klart det bästa
under solen i datorväg. Långt innan begreppet
'multitaskning' kröp in i våra förstånd uppskattades
frukterna av datorns förmåga. Det tog inte långt tid innan
man tog för givet att alla framtida datorer skulle kunna
köra många program samtidigt utan att man behövde
en uppsjö av resurser.

Min egen första kontakt med en IBM pc blev därför
en extra stor besvikelse. Inget av det som togs som
självklart vid det laget fanns överhuvud taget alls.
Och detta i en dator som var förmodad mer proffsig
och 'officiell' än den lilla hemburken Amiga.
Inte konstigt att intresset stannade vid den
lilla vita platta Amigan utan att en enda tanke ägnades
omvärlden, vad gällde datorer i varje fall.
Amigan blev det mest betydande verktyget och
underhållnings centret och Datormagazine dess 'bibel'.

Vem hade kunnat tro att efter de första timmarna med
'Defender of the Crown' visat på en tv säkert 10 år äldre
än datorn, en helt ny värld skulle öppna sig inom kort?
Efter mindre än 10 månader från den dagen bar jag hem
min första egna Amiga 500 från posten.
Den kostade 4.800 kronor och var bestyckad med
kickstart 1.3, vilket bara det var en rejäl spark uppåt för
den nyblivne ägaren.
I min då även nyinförskaffade första lägenhet satt jag
alltså och spelade samt utforskade gränserna för vad denna
dator verkligen kunde och inte kunde göra.
Disklådorna svämmade över och pengarna försvann i lika
rask takt då extra 512 kilobytes införskaffades
tillsammans med den första extra externa diskstationen.
Diskbyten förvandlades till ett ting ur historien.

Efter kortare tid än ett år hade flera väsentliga
rutiner i mitt liv liv ändrat karraktär.
Brev skrevs mer sällan för hand då en printer köpts och
gjorde ordbehandling praktiskt möjlig.
Ekonomin kunde läggas in i datorprogram och
kalkylprogram. Register över spel och diskar kunde
upprättas med enkelhet.
Musiksmaken ändrade även den utseende. Moduler skapade
av andra amigaentusiaster ute i världen ändrade det
spektrum man i vanliga fall hämtade sin musik i från.
Det digitala mediet hade fått sitt första riktiga brohuvud
i min vardag såväl som inre värld.

Av rena händelser började hela nya kunskapsområden
uppstå ur nästan ingen ting alls. Både min vän och jag
började av en tillfällighet att leka med AmigaBasic,
som på den tiden följde med operativsystemet vid köp
av datorn.
Vi började skicka brev till varandra. Diskar for i
båda riktningarna. På diskarna fanns varje gång
exempel på vad vedebörande hade lärt sig sedan förra
gången.
Lek med fönster, färger, ljus, animationer, aschii tecken
och mycket därtill. Innan någon visste ordet av började
större kodblock ta sin form ur behov och fantasi.
De första programverktygen tillverkades. Några enkla
spel blev också till av ren experimentlusta.
Listningar ur Datormagazine knappades in.
Man vände och vred på alla bitar kod för att se vad
som fick programmet att fungera. Till sist sjönk informationen
in och en känsla för programmering uppstod. Amos och AmosPro
kom in i bilden efter några år.
Detta bandade väg för mer ambitiösa projekt och oceaner
av testningar.

Tyvärr måste jag nog säga att även om intresset för
just programmering består än idag har tiden för större
program förvunnit. Men visst sitter man fortfarande och pular.
Hjärnan tänker fortfarande ut nya strategier för programideer.
Kanske kommer nya Blitz Basic 2.1 på cd-rom att köpas
inom kort.
Kunde vara kul med ännu ett nytt språk.
Om det är något som bidragit till det mer seriösa användandet
av Amigan som dator är programmering den främsta orsaken
utan tvekan. För mig i alla fall.

Med tiden såldes 'gamla Bettan' till förmån för en
begagnad - i skick som ny Amiga 500+.
Mer chipminne, bättre OS och nyare moderkort.
Billigt, enkelt och fortfarande i samma anda som vanligt.

Idag har följande utrustning letat sig fram till min dörr:

* Amiga 500 - Workbench 1.3, kick 1.3
* Action Replay Cartridge

* Philips 8833-I monitor
* Amiga 500+ - Workbench 3.1, kick 3.1
* Blizzard 14 khz turbokort med +5mb fastmem
* Supra 120 mb hårddisk

* Amiga 1200 - Workbench 3.0, kick 3.0
* Blizzard mark 4, 030 cpu, fpu, 8 mb minne
* Scsi kort till turbokortet, populerat med 16 mb minne.
* Micronic Infinitive tower med Zorro III portar.
* Multiface Card III
* 2 Powerbit modem (14k4 + 56k)
* Star Lc10-C matrixskrivare
* Canon Bj-200 bläckstråleskrivare
* 3 externa diskstationer
* 420 mb hårddisk
* ZipDrive
* Cd-rom
* Cd32
* Parnet nätverk
* Miljoner av bytes information...

Förövrigt äger min mor en A1200
(3.1+Blizzard turbo 16mb) samt en A500+
med hårddisk och en cd32:a.

Min far köpte för mindre än ett år sedan en A2000.
Min gode vän Henrik har avverkat två A500 och är
nu uppe i A1200 och internetkoppling. En annan vän
har samlat på sig både en A500+ samt en A1200.
Hans mor i sin tur har också köpt en A500 med
skrivare och är mycket nöjd sedan flera år tillbaka nu.

Alla dessa människor och några till har fortfarande
Amigan som en aktiv dator och ägnar inte en tanke
på att byta till något annat mer modernt typ pc.
Allt tack vare den där dagen med 'Defender of the Crown'
och en nyhet kallad Amiga, på datorhimmelen.

Nu för tiden finns inte tiden för fullt den oinskränkta
djupdykningen som skedde under de första åren.
Vardagen tar ut sin rätt. Mer jobb osv.
Detta ändrar dock inte det grundläggande faktumet
att Amigan är och förblir en sjutusan till dator;
ett facinerande fenomen ur både ekonomisk och
marknadsförings mässiga termer.
Det är inte ofta användare av en produkt uppvisar
lojalitet av det slag Amigaentusiasterna gör för sin
dator. Detta trots maximal otur med företagsägande,
reklam osv. Ändå överlever produkten vilket är enormt
anmärkningsvärt.

Amigan är inte på något vis perfekt. Den har brister, som
varje seriös användare vet om efter en tids användande,
vilket kan ge dagen en en rejäl dos vansinne.
Detta till trots står sig maskinen mycket väl i den sk. 'kampen'
mot den sk. världsstandarden 'IBM/MICROSOFT/PC' &
Macintosh. Ändå är Amigan i grunden såsom den ser ut i
dag gott och väl 10 år gammal.

Ni på AmigaInfo (och SAM) har under senare år tagit
över facklan från Datormagzine.
Som sådant har ni gjort ett bra jobb. Enligt min strikt
personliga åsikt har ni skapat en god fortsättning;
en tidning för en kräsen publik. Bra design och layout
samt ett brett innehåll. Oavsett en mängd stavfel och
lite otydliga bilder är AmigaInfo en värdig efterträdare
och tillika egen nisch tidning för Amigaentusiaster
sverige runt.

Det är min innerliga förhoppning att vi kan behålla
detta tillstånd en lång tid fram över.
Inget varar för evigt - en sanning mycket tydlig och påtaglig.
Detta innebär emellertid inte att man behöver lägga sig ned,
rulla runt och dö (eller ge efter för propagandaliknande reklam).

Följande tio i topplista gäller för de mest framstående
sakerna i Amigavälden fram till dagens datum.....

================

1) Amiga 500(+)
2) Amiga Basic
3) Amos & AmosPro (möjligen även Hisoft Basic)
4) Deluxepaint
5) GVP & Phase 5 (Blizzard)
6) Magic Workbench
7) Datormagazine (även senare AmigaInfo & SAM)
8) Zipdriven
9) AmigaFormat, Cu, Amiga Action m.fl
10) Alla användare/skapare i form av Aminet, pd, sw etc...

==================

Ett passande slut på en lång text är nog ett
klassiskt citat:

"ONLY THE AMIGA MAKES POSSIBLE -
ENDAST AMIGAN GÖR DET MÖJLIGT"

Se till att gör det verkligt, alla amigaentusiaster!

VI ÄR AMIGAN.....

Halo

OK, jag erkänner!
Undertecknad är en total "sucker" för välskriven Science
Fiction, snygg grafik, bra musik och häftig action. Ge mig
dessa ingridienser i lagom balans och jag är bokstavligen i
himmelriket för ett kort tag.
Orsaken till min eufori är att jag under helgen läst igenom
alla Haloböcker OCH sett första trailerfilmen för Halo3 samt
bakgrundsfilmen till den trailern.
Faktum är att jag får kalla kårar bara vid blotta tanken på
Halo. Vore jag inte arbetslös skulle jag på stubben köpa
mig en xbox360 och tvåan samt senare den kommande trean.

Halo må kanske inte vara världens bästa spel i alla
kategorier, men berättarmässigt är det (för mig) en lika
episk och hejdundrande orgie allt som är coolt som sagan om
ringen. Fast i andra änden av spektrumet. Trean kommer bli
orgasmiskt bra och det finns inte en chans i universum jag
kommer missa det - kort från att förlora livet eller hamna
på gatan penninglös vill säga!