söndag, maj 27, 2007

Linux del 1 - Ubuntu och Kubuntu...

Under några veckors tid har jag fått tillfälle att testa tre
olika Linux distributioner:
Ubuntu (gnome)
Kubuntu (KDE)
PCLinuxOS 2007 (KDE, gnome)

Mina intryck är mycket blandade. Det finns känslor som
överraskning, besvikelse och nyfikenhet med i mixen.

Först tog jag hem var och en av dem som levande CD skivor
och körde dem därifrån. Som sådana startade de alla helt
utmärkt. Just som "LiveCD" är alla tre utmärkta om man
hamnar i ett problem någon gång och behöver en extra utväg.
PCLinuxOS var dock den som kom igång fortast och hade
snyggast uppstart rent grafiskt.

När jag sedan använt och utvärderat dem på CD nivå så
avdelade jag ett tomt utrymme på en av mina hårddiskar och
satte igång med att var för sig installera dem. För att
kunna testa dem som riktiga OS och se hur de kändes att
använda under längre tid än några timmar från en CD.

Ubuntu och Kubuntu är ju från samma skapare och är därför
nästan samma sak. Egentligen är det bara GUI som skiljer dem
åt. Ändå är de väldigt olika.
Bägge installerade på ungefär samma sätt och på samma tid.
Runt 45 minuter. De delade in tomt utrymme i två olika
partitioner; en swap och en för OS.
De hittade samma hårdvaror och genererade båda två en fullt
fungerande dator i slutänden. Men ändå fanns där skillnader.

Kubuntu med KDE som GUI är helt klart snyggare än Ubuntu.
KDE utgår mer ifrån att användaren får göra majoriteten av
alla inställningar själv. I vissa avseenden blir man helt
lämnad vind för våg. Även om grunden fungerar utmärkt så
finns det ändå aspekter som kan vara nog så förvirrande om
man ej är en Linuxguru. Personligen fick jag t.ex aldrig
mina existerande windowspartitioner att fungera. Spelade
ingen roll hur jag än bar mig åt.
Så Kubuntu upplevde i varje fall jag som flashigare, mer
modernt men också betydligt mer oförlåtande. Endast ett
minimum av gratis och automatiska inställningar.

Som GUI kändes Gnome i Ubuntu mer jordnära och det bjöd
betydligt mer på sig själv och nästan allt var gjort åt
dig när väl man kom in.
Ändå kunde man för det mesta justera det man ville ändra på.
Miljön kändes också mindre "plottrig" och betydligt mer
spartansk eller renare om man så vill :-)

Jag hittade också fler av mina program under Gnome än KDE.
Mitt IM program Psi t.ex gick inte att finna alls under KDE.
Därför upplevde i varje fall jag Ubuntu som ett bättre OS.
Man fick pula lite med teman och bakgrunder men till sist
hade jag fått ett Ubuntu som såg nog så flashigt ut som sin
kusin.
Men bägge hade problem med mitt USB ljudkort från Terratec,
som uppenbarligen ej har en egen hårdvarumixer. Endast en
ljudkälla åt gången kunde spelas upp. Ett problem som jag
aldrig klarade av att lösa.
Sådant är förstås helt oförlåtligt.
Men i ärlighetens namn var det också den enda hårdvarans
som strulade, vilket är en stor överraskning jämfört med
mitt förra möte med Linux för ca 10 år sedan.
Detta slutade i totalt haveri och då var det distron
RedHat som provades.

Inga kommentarer: