Följande text skrev jag 1998, då jag var en
välv så garvad Amiga Fan (en dator för er som ej var med
eller intresserade).
Roligt att se hur man uttryckte sig på den tiden :-)
Det kanske skall tilläggas att spelet
"Defender of the Crown", som alltså var DEN
inledande titeln på en lång räcka spel, numera finns
att hitta på webben.
======================================
Stenungsund Mitt bidrag till uppropet/Amigan
1997-12-28
God fortsättning 1998 på er alla!
Mitt namn är Peter och i datorsammanhang
är jag mest känd som 'Proteus'.
I fysiska år räknat är jag 27 år gammal.
Somliga människor skulle påstå att jag är ett datorfreak.
Detta är säkerligen inte helt missvisande i vissa sammanhang.
Amigaentusiast är det ord som bättre passar i min egen mening.
Som svar på uppropet i AmigaInfo's hemsida kommer här en
redogörelse över hur jag har bidragit till Amigans fortlevnad
och förhoppningsvis framtid.
Allt sett ur ett lokalt personligt perspektiv givetvis. :=)
Det hela började medan mitt sista år i gymnasiets tråriga
ekonomikurs pågick. Under dessa tre år var hela min tillvaro
inhyst hos en annan familj. Ett rum hyrdes; inackordering kallas
det visst.
I den vevan kom en sedan länge god vän på beskök.
Han hade med sig en nyinköpt dator från Tyskland.
Det hör till historiens bakgrund att vi två sedan flera år hade
spenderat tid tillsammans med en Vic 64:a flera sommrar i rad.
På denna hade vi experimenterat med spel, basic och rent allmänt
trevat oss fram i datorvärldens mysterier. Facinerade var nog det
minsta vi kunde kalla oss.
En natt satt vi visst uppe 52 timmar i sträck.
Under den tiden inleddes det som senare kom att förvandlas till en
livsstil snarare än ett hobby intresse.
Denna nya maskin var något ingen av oss hade hört talas om
i särskilt många ordalag.
Visserligen plöjde vi båda igenom diverse datortidningar
på den tiden. Därav den numera nedlaggda Datormagazine.
Henrik, som min vän heter, hade dock fått upp ögonen för
en ny färsk liten persondator som visst skulle slå det mesta.
Inklusive hans vid det här laget nästan husdjursbetonade
Vic 64:a. Själv hade jag ingen dator ännu.
Pengar och tid lade ständigt hinder i vägen.
Min vän Henrik stod för hårdvaran medan en annan öste
upp information och kunskap ur tidnignar och böcker i
långa rader.
Tillsammans uppfyllde vi våra datordrömmar tillbrädden.
Kulmen kom denna dag när vår första erfarenhet av
Amigan förvandlades till ett faktum.
Ännu i dag, trots ett mycket fragmenterat minne,
lever minnesbilderna kvar. Hur vi packade upp denna
nya maskin som fortfarande låg i sin kartong.
Helt färsk och nästan varm skulle man kunna sagt om det
hade varit en limpa bröd.
Nu var det emellertid något som i många fall till och
med kom att få företräde över mat somliga dagar.
Maskinen var större än 64:an och gul-vit till färgen.
Vissa liknelser drogs med nya 64:an samt 128:an,
som vi helt hoppat över i väntan på något bättre.
Det mest slående var nog ändå utformningen.
En nästan platt tunn plast-låda där själva dator och
tangentbord var helt integrerade.
På sidan kunde man hitta en 3.5 tums diskettstation.
Även den helt inbakad i skalet. Enkelt, rent och stiligt.
Om en dator någonsin haft ett 'sexig' utseende så var
det helt klart den gamla Amiga 500.
Vi var då så oinformerade att vi inte ens visste att
denna nya främmande dator var en nyare model
kommen ur föregångaren Amiga 1000. Inte för att
detta hade någon betydelse i och för sig.
Det visade sig sedan att denna Amiga hade fler mycket
snitsiga lösningar i rockärmen.
En var att man inte behövde någon monitor alls.
Vilket givetvis minskade kostnaderna betydligt då man
skulle köpa datorn. Allt som behövde göras var att via en
liten dosa som skulle sättas baktill datorn dra en vanlig
antennsladd till den vanliga tv:n. Voila! En fullständig dator
vilken kunde ge användaren en hela 512 kb minne samt
inbyggd diskstation och stereoljud. För att inte tala om alla
4096 färger på skärmen samtidigt.
Helt otroligt...
Spelfronten såg ljusare ut än någonsin tidigare.
För det skall erkännas att spel var det som hägrade i
horisonten. Inte tu tal om annat.
Underhållning är vad som knuffat oss amigaentusiaster framåt.
På underhållningens flyktiga vingar pumpade vi oss själva
fulla med erfarenhet och kunskap. Spelen fungerade som
lockbeten såväl som motivation. Ingen av oss tänkte nog
ens på hur mycket vi lärde oss under de där första åren tack
vare spelen.
AmigaDos 1.2 må ha haft sina buggar och begränsningar
men under de första åren var det helt klart det bästa
under solen i datorväg. Långt innan begreppet
'multitaskning' kröp in i våra förstånd uppskattades
frukterna av datorns förmåga. Det tog inte långt tid innan
man tog för givet att alla framtida datorer skulle kunna
köra många program samtidigt utan att man behövde
en uppsjö av resurser.
Min egen första kontakt med en IBM pc blev därför
en extra stor besvikelse. Inget av det som togs som
självklart vid det laget fanns överhuvud taget alls.
Och detta i en dator som var förmodad mer proffsig
och 'officiell' än den lilla hemburken Amiga.
Inte konstigt att intresset stannade vid den
lilla vita platta Amigan utan att en enda tanke ägnades
omvärlden, vad gällde datorer i varje fall.
Amigan blev det mest betydande verktyget och
underhållnings centret och Datormagazine dess 'bibel'.
Vem hade kunnat tro att efter de första timmarna med
'Defender of the Crown' visat på en tv säkert 10 år äldre
än datorn, en helt ny värld skulle öppna sig inom kort?
Efter mindre än 10 månader från den dagen bar jag hem
min första egna Amiga 500 från posten.
Den kostade 4.800 kronor och var bestyckad med
kickstart 1.3, vilket bara det var en rejäl spark uppåt för
den nyblivne ägaren.
I min då även nyinförskaffade första lägenhet satt jag
alltså och spelade samt utforskade gränserna för vad denna
dator verkligen kunde och inte kunde göra.
Disklådorna svämmade över och pengarna försvann i lika
rask takt då extra 512 kilobytes införskaffades
tillsammans med den första extra externa diskstationen.
Diskbyten förvandlades till ett ting ur historien.
Efter kortare tid än ett år hade flera väsentliga
rutiner i mitt liv liv ändrat karraktär.
Brev skrevs mer sällan för hand då en printer köpts och
gjorde ordbehandling praktiskt möjlig.
Ekonomin kunde läggas in i datorprogram och
kalkylprogram. Register över spel och diskar kunde
upprättas med enkelhet.
Musiksmaken ändrade även den utseende. Moduler skapade
av andra amigaentusiaster ute i världen ändrade det
spektrum man i vanliga fall hämtade sin musik i från.
Det digitala mediet hade fått sitt första riktiga brohuvud
i min vardag såväl som inre värld.
Av rena händelser började hela nya kunskapsområden
uppstå ur nästan ingen ting alls. Både min vän och jag
började av en tillfällighet att leka med AmigaBasic,
som på den tiden följde med operativsystemet vid köp
av datorn.
Vi började skicka brev till varandra. Diskar for i
båda riktningarna. På diskarna fanns varje gång
exempel på vad vedebörande hade lärt sig sedan förra
gången.
Lek med fönster, färger, ljus, animationer, aschii tecken
och mycket därtill. Innan någon visste ordet av började
större kodblock ta sin form ur behov och fantasi.
De första programverktygen tillverkades. Några enkla
spel blev också till av ren experimentlusta.
Listningar ur Datormagazine knappades in.
Man vände och vred på alla bitar kod för att se vad
som fick programmet att fungera. Till sist sjönk informationen
in och en känsla för programmering uppstod. Amos och AmosPro
kom in i bilden efter några år.
Detta bandade väg för mer ambitiösa projekt och oceaner
av testningar.
Tyvärr måste jag nog säga att även om intresset för
just programmering består än idag har tiden för större
program förvunnit. Men visst sitter man fortfarande och pular.
Hjärnan tänker fortfarande ut nya strategier för programideer.
Kanske kommer nya Blitz Basic 2.1 på cd-rom att köpas
inom kort.
Kunde vara kul med ännu ett nytt språk.
Om det är något som bidragit till det mer seriösa användandet
av Amigan som dator är programmering den främsta orsaken
utan tvekan. För mig i alla fall.
Med tiden såldes 'gamla Bettan' till förmån för en
begagnad - i skick som ny Amiga 500+.
Mer chipminne, bättre OS och nyare moderkort.
Billigt, enkelt och fortfarande i samma anda som vanligt.
Idag har följande utrustning letat sig fram till min dörr:
* Amiga 500 - Workbench 1.3, kick 1.3
* Action Replay Cartridge
* Philips 8833-I monitor
* Amiga 500+ - Workbench 3.1, kick 3.1
* Blizzard 14 khz turbokort med +5mb fastmem
* Supra 120 mb hårddisk
* Amiga 1200 - Workbench 3.0, kick 3.0
* Blizzard mark 4, 030 cpu, fpu, 8 mb minne
* Scsi kort till turbokortet, populerat med 16 mb minne.
* Micronic Infinitive tower med Zorro III portar.
* Multiface Card III
* 2 Powerbit modem (14k4 + 56k)
* Star Lc10-C matrixskrivare
* Canon Bj-200 bläckstråleskrivare
* 3 externa diskstationer
* 420 mb hårddisk
* ZipDrive
* Cd-rom
* Cd32
* Parnet nätverk
* Miljoner av bytes information...
Förövrigt äger min mor en A1200
(3.1+Blizzard turbo 16mb) samt en A500+
med hårddisk och en cd32:a.
Min far köpte för mindre än ett år sedan en A2000.
Min gode vän Henrik har avverkat två A500 och är
nu uppe i A1200 och internetkoppling. En annan vän
har samlat på sig både en A500+ samt en A1200.
Hans mor i sin tur har också köpt en A500 med
skrivare och är mycket nöjd sedan flera år tillbaka nu.
Alla dessa människor och några till har fortfarande
Amigan som en aktiv dator och ägnar inte en tanke
på att byta till något annat mer modernt typ pc.
Allt tack vare den där dagen med 'Defender of the Crown'
och en nyhet kallad Amiga, på datorhimmelen.
Nu för tiden finns inte tiden för fullt den oinskränkta
djupdykningen som skedde under de första åren.
Vardagen tar ut sin rätt. Mer jobb osv.
Detta ändrar dock inte det grundläggande faktumet
att Amigan är och förblir en sjutusan till dator;
ett facinerande fenomen ur både ekonomisk och
marknadsförings mässiga termer.
Det är inte ofta användare av en produkt uppvisar
lojalitet av det slag Amigaentusiasterna gör för sin
dator. Detta trots maximal otur med företagsägande,
reklam osv. Ändå överlever produkten vilket är enormt
anmärkningsvärt.
Amigan är inte på något vis perfekt. Den har brister, som
varje seriös användare vet om efter en tids användande,
vilket kan ge dagen en en rejäl dos vansinne.
Detta till trots står sig maskinen mycket väl i den sk. 'kampen'
mot den sk. världsstandarden 'IBM/MICROSOFT/PC' &
Macintosh. Ändå är Amigan i grunden såsom den ser ut i
dag gott och väl 10 år gammal.
Ni på AmigaInfo (och SAM) har under senare år tagit
över facklan från Datormagzine.
Som sådant har ni gjort ett bra jobb. Enligt min strikt
personliga åsikt har ni skapat en god fortsättning;
en tidning för en kräsen publik. Bra design och layout
samt ett brett innehåll. Oavsett en mängd stavfel och
lite otydliga bilder är AmigaInfo en värdig efterträdare
och tillika egen nisch tidning för Amigaentusiaster
sverige runt.
Det är min innerliga förhoppning att vi kan behålla
detta tillstånd en lång tid fram över.
Inget varar för evigt - en sanning mycket tydlig och påtaglig.
Detta innebär emellertid inte att man behöver lägga sig ned,
rulla runt och dö (eller ge efter för propagandaliknande reklam).
Följande tio i topplista gäller för de mest framstående
sakerna i Amigavälden fram till dagens datum.....
================
1) Amiga 500(+)
2) Amiga Basic
3) Amos & AmosPro (möjligen även Hisoft Basic)
4) Deluxepaint
5) GVP & Phase 5 (Blizzard)
6) Magic Workbench
7) Datormagazine (även senare AmigaInfo & SAM)
8) Zipdriven
9) AmigaFormat, Cu, Amiga Action m.fl
10) Alla användare/skapare i form av Aminet, pd, sw etc...
==================
Ett passande slut på en lång text är nog ett
klassiskt citat:
"ONLY THE AMIGA MAKES POSSIBLE -
ENDAST AMIGAN GÖR DET MÖJLIGT"
Se till att gör det verkligt, alla amigaentusiaster!
VI ÄR AMIGAN.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar