Jag erkänner...

..att jag är en del av problemet!

Min civila status är: ARBETSLöS.

Min situation förändrade för snart 4 år sedan.
Två produktionsenheter där jag bor lades ned
och flyttads till Kina.

Billigare arbetskraft där.
-"vi måste se till våra kunders krav..."
hette det.Alla 508 förlorade sitt jobb.
Tusentals inom kommunen när andra företag
gjorde liknande saker, av samma anledning.

I februari i år är det fyra år sedan. 48 månader.
18 av dessa var jag egenföretagare.
Positiv upplevelse (ett tag) men kostsam, fruktlös
och i slutänden inte helt värd allt besvär.

Resterande tid, min andra 300-dagarsperiod,
har ägnats åt att hitta ny anställning.
Hundratals jobb har sökts.
Flertalet CV har matats in i ännu fler databaser på
uthyrningsbolagens egna webbsidor.

Möten med handledare.
Byten av handledare. En och annan intervju
(ca 1-4 per 50-100 sökt tjänst).
Men i slutänden dock rena Sisofysarbetet.

Min senaste anställning varade i 11 år.
Något märkligt hände under den tiden.
Från att ha varit normalutbildad med liten
arbetslivserfarenhet ändrades min

situation till lågutbildad med god arbetslivserfarenhet.
Var kom denna kompetens-inflation ifrån? Sedan när
måste man ha en högskoleutblildning (eller mer) för att
bli anställt snart sagt över allt?
Måste alla ha en doktorsgrad om ytterligare 10 år?
Kanske går det inte ens att få en anställning med
IQ under 150 om 25 år?

Varför måste man skriva in sin CV på femtio-elva
olika ställen när AMS finns som en central "hubb" och
det till och med är lag på att alla lediga
jobb skall anmälas dit?

Sedan när blev AMS en "polismyndighet" i sitt agerande?

Varför har alla företag börjat hyra in personal när
de sparakade samma människor nyss?
Hur kan de ha råd att betala för inhyrd personal,
men inte anställda, när de förras pris skall betala
för ett ytterligare led - nämligen uthyrningsföretaget?

Någon måste ju stå för mellanskillnaden,
och inte tusan är det bolagen...

Varför bedrivs det klappjakt på vanliga arbetslösa
(inte deras fel oftast) när direktörer och andra
personer i samhällets toppskick beter sig som svin och

roffar åt sig snart sagt allt som inte sitter fast i kedja?
Håller sverige på att sjunka? Sitter vi alla på ett slags
Titanic utan att riktigt veta om det?

- "Det här skeppet är osänkbart! Tro mig du kan inte vara tryggare..."

Isberget i det här fallet är toppskickten inom näringsliv,
stat samt i vissa fall även kommuner och landsting.

och här kommer den bistra sanningen gott folk:

Ni kan anklaga arbetslösa och mer eller mindre utslagna
för hur mycket fusk, lättja och oengagemang ni vill!

Ni kan hitta på den ena idiot-aktiviteten efter den andra,
spendera skattepengar som om det vore gräs på så kallade arbetsmarknadsåtgärder.

Ni kan hitta på laviner av paragrafer inom både lag
och skatteförvaltning. Göra alla delar av den samhälleliga
väven svårnavigerad och oöverskådlig.

Ni kan sänka alla former av bidrag och motivera det
med att det minsann sätter fart på arbetssökandet
och skapar starkare "vilja & motivation" hos de
mindre bemedlade.

Ni kan svänga er med fina termer och tjusigt
konsultframtagna meningar och uttryck - alla utan
något som helst faktiskt innehåll eller substans.

INGET...
..av av detta skapar snällare röstare, mer riktiga jobb,
bättre och mer följsam befolkning, mindre orättvisa,
bra föredömen, laglydiga medborgare ELLER..

..bättre samhälle!

Vad som är bortom mitt förstånd, och uppenbarligen
alla gyllenkräk, ärkesvin till direktörer och
imbicilla politiker....är hur kan det råda arbetskraftbrist,
högkonjunktur och status quo när så OERHÖRT många
är arbetslösa, förtidspensionerade, utslagna och/eller
långtidssjuka??
Alla kan väl ändå inte vara simulanter, arbetsskygga
och/eller parasiter?

Självklart inte! Dessa kategorier utgör vanligtvis
bara en ynklig liten bråkdel av befolkningen.
Om parasiterna och den samhälleliga cancern
kommer någon stanns ifrån är det uppifrån inte nerifrån.

Det är inte politiskt korrekt att säga så eller att
använda hårda ord i sammanhanget.
En enda roffande direktör kan i värsta fall motsvara
100, 1000 eller rent av 10.000-tal vanliga

människor, varav några få parasiterar och/eller bluffar
sig genom tillvaron.Vem är då till värst skada?

Vad jag inte förstår är varför vi är villiga att utsätta
våra egna kroppar för gifter och strålning för att bli
friska, men inte är villiga att göra samma sak med
samhällskroppen?

Är det meningen att kroppen sverige bara skall få ruttna
bort för att det sitter en bunt apor uppe i
klätterträdets topp? Är det inte dags för penicilin,
skadereglering, avskjutning och kanske till och med
amputering i hopp om att förhindra ytterligare eller
ännu större skada?

För att göra saken klar: I detta påstående inkluderas
inte bara näringslivstoppar, viss del av politikerkåren
utan även andra cancersvulster såsom organisread
brottslighet samt en stor klump med ny-nassar
(oavsett förklädnad) vars IQ sällan överstiger skostorleken.

Som ytterligare förtydligande: Detta är ironiskt menat!
Den som inte inte förstår det och tolkar allt bokstavligt
kanske bör sluta läsa här och gå tillbaka till Kalle Anka och Co!

Men trots det finns det en allvarlig och ärlig ton i alla
dessa frågor. Är det inte dags att något VETTIGT
görs av personer som INTE har huvudet i ett hål i marken?
Vi har alla låtit så mycket förfalla och "rosta"
sönder till oigenkännelighet.

Varför sker inget för att ändra på detta?
Som man bäddar får man ligga heter det ju.
Vill vi verkligen alla ha det så?